Det är verkligen så att bloggbehovet styrs av hur man mår. När jag mår rikitgt bra, sådär lysande, då har jag inte samma behov av att blogga, detsamma gäller om jag mår för dåligt eller för komplicerat för att kunna skriva. Å det är nog så det har varit. Just nu mår jag lite halvt om halvt. Livet rullar på, rätt skönt att leka lyckliga familjen ett tag, låtsas som om allt är bra och vara glad på låtsas. Nåväl, mina vänner, det är ju inte så att jag låtsas gentemot er, men jag låtsas helt klart inför migsjälv. Det är jag riktigt bra på, att låtsas inför mig själv, hitta på att allt är bra och sedan leva i den friden ett tag. Man orkar helt enkelt inte, jag orkar helt enkelt inte gå och vara bitter, ledsen och arg hela tiden.

jag har bestämt mig för att inte vänta på att andra ska göra livet bättre, jag måste nog ta det steget själv. Sen hur mycket och hur stort steget blir beror på hur mycket jag vågar. Jag känner mig morsk innuti men när det väl kommer till kritan är jag nog rätt feg. Jobbigt att tänka sig att hela livet skulle vändas upp och ner om jag ghjorde några förändringar, samtidigt kanske man måste ner till botten för att kunna vända upp igen.

Några småsteg för att må lite bättre på vägen är att jag börjat investera i migsjälv, jag har just inte så mycket annat att investera i. Det skulle vara barnen då, men de har jag ju alltid investerat i.

Just nu, just idag och i denna stund har jag dubbla känslor. har ett pirr som pockar på uppmärksamhet, nått som längtar, men den andra känslan är tröstlöshet. Det återstår att se vilken av känslorna som får blomma ut.