Idag blev hon två, min lilla lilla tjej. Konstigt det känns på nått vis, tiden går så fort. Hon väcktes i morse av sång och paket. Nyvaken och skakig sträckte hon upp sina små armar från sängen och blev upplyft. Buren in till dubbelsängen där hon plötsligen sprack upp i det mest otroliga leende. Hon pillade först lite försiktigt bort pappret från ett av paketen, storasyster fick hjälpa till med snöret. Sedan blev det fart, Makka Pakka blev en succe!

Flickorn har varit på förskolan idag och vi vuxna har jobbat, som vanligt, världen står inte stilla fast ens lilla Myra fyller två. Jag hann med lite snabbärenden innan jag hämtade flickorna. Vi åkte hem och strax efter oss kom min kära vän K med familj, söta goa flickor! Märtan och lilla F lekte så fint. Myran var lite splitrad, måste varit alla maränger. :o)

När gästerna åkt, försvann luften ur Myran, hon blev trött och lite ledsen. Förstår henne, jag är helt slut själv. Jag bar upp henne, sjöng för henne, natti natti till vovven, nallen säger gonatt, hjärtat också. Jag ville inte gå, ville pussa länge och stryka henne över ryggen, hon tittade på mig och sa - hej då mamma, det tog jag som ett tecken på att det var dags att gå.

Nu sitter jag här, efter talangjakt med rätt vinnare, efter Berg flyttar in och jag gråter ännu lite mer över hur snabbt tiden går. Jag hinner inte med.

Idag kände jag att det har gjort verkan, att jag slutat med mediciner. jag var piggare än någonsin i morse, mår fortfarande bra trots att jag jobbat heldag idag. Känns skönt. idag hade alla ett leende på läpparna då dom kom till jobbet. Festen igår gjorde verkligen att vi fick ett lyft. har fått så mycket positivt från alla idag, alla som tackade för det trevliga.

Gick bra på jobbet idag, börjar lugna ner sig lite nu i telefon och så. jag tror att folk inte har tid att ringa på samma sätt nu, dom har fullt upp med skolavslutningar, semestrar och grejer, nu är det en liten lugnare period tills turisterna kommer.

Köpte med thaimat hem idag, usch och fy, ja inte maten, utan min lathet. Känner att jag verkligen gör ett dåligt jobb i köket just nu, men jag hinner helt enkelt inte, men man får se det såhär. Jag gynnar lokala företag, det är väl bra. :o)

Imorgon fyller min älskade Myra två år, kan inte fatta det. Sentimental som jag är fäller jag en tår. Tänk att det det nu gått två år sedan jag födde min yngsta. Känns lite vemodigt på ett sätt, samtidigt som det är skönt. Flickorna blir större och börjar mer och mer kunna stå och gå för sig själva.

Nu har jag slagit in pakte. En porslinsservis från IKEA, rosa hörselkåpor och en bok om Makka Pakka. Hon kommer bli så klad. Hon har redan fått en stor saccosäck också, men den är redan invigd. :ö)  (gråter en skvätt men är ändå glad)

...idag på jobbet. Vilken fantastisk dag detta har varit. Idag är det vår bröllopsdag, tre år är det nu. Vi firade oite helgen som var eftersom det är mitt i veckan men iallafall. På jobbet var det lite att göra, framför allt så var det ju festen med jobbarkompisarna. Vi i festkommitén hade fixat och donat, riktigt skoj.

Kl 17.30 träffades alla på Rättviks gammelgård. Tyvärr regnade det och var kallt, men man fick liksom in känslan för hur det var förr i tiden. Efter det gick vi in en en stuga och åt fantastisk mat. Vi hade beställt plankor från ICA med mängder av mat på, frukt, ostar, kyckling mm mm. Alla var supernöjda. Sedan kom vi till min specialité, lekarna. Jag hade arrangerat en an AT-läkarna som håller på med lite av varje till vardags. han lärde ut två lekar. Vi delades in i två lag och varje lag fick en lek. Lekarna var så kopiöst roliga och dråpliga, vi skrattade allihop så vi kiknade, jag grät så det skvalade, så himla kul! Efter det var det prisuteldning och fika. jag kom faktiskt trea i min lek! *stolt*

Sen var det bara att dra sig hemmåt och krypa ner till sin man i sängen, är det bröllopsdag så är det. ;o)

natti

Nu ikvll sa min man till mig - ska du verkligen äta de där medicinerna som du bara mår dåligt av? Jag tänkte lite, vägde fram och tillbaka. jag tog dom inte, jag lägger ner, jag skiter i det. Denna månad har jag redan haft sju migränanfall!!!!, det säger väl nått, kan ju inte vara någon hit med andra ord att stoppa i sig en massa skit.

Bara beslutet lugnade mig lite. Just nu är det jobbigt, mycket som surrar i huvudet, trött, trött, trött

 Var på ett möte i sockenstugan idag om siljansnäs framtid kan man väl säga. jag är ju på ungdomar och barns sida och vill få igång en fungerande ungdomsverksamhet. Mycket jag vill men så lite tid och så lite ork. Kände dock att det fanns många eldsjälar i detta, jag är inte ensam och det är skönt, det är inte så att det står och faller med mig.

Ska sova nu, har en lång dag imorgon, lite festligheter på jobbet, jag är ju med i festkommitén (stavas det så?)

Det blir kul, men skönt när det är över.

natti natti

Idag kändes det verkligen som att jag ville byta jobb. Jag trivs på ett sätt väldigt bra med jobbet och många av arbetskamraterna men kan ibland känna att jag är lite utanför. Inte utstött, tvärt om, jag går gärna själv lite utanför. Man känner att de övriga har hunnit med lite mer olika saker än jag och jag tror nog ändå att det vore bra för även mig att röra på mig lite. man behöver se annat, pröva annat. Jag lägger ut lite krokar här och var, även på jobbet vill säga. Gäller ju att visa att man vill och törs.

Nu är det ju så att jag inte på fullaste allvar ännu har något annat att gå till, vet egentligen inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Har man barn har man ett ansvar, ett försörjningsansvar och så länge min man inte har ett fast jobb så är det jag som står för tryggheten, så det dröjer innan jag letar efter nått annat. vad ska jag bli då? Någon klok som har något förslag?

Ibland funderar jag på om man inte skulle ta truck-körkort, ta jobb på ett lager, köra runt en massa kartonger och lyssna på böcker på Ipoden, rätt skönt att slippa bry sig, andra dagar känner jag verkligen hur viktigt jobb jag har, att jag fyller en viktig plats, har en viktig funktion men i nästa sekund känner man sig bara som en slasktratt.

När jag kom till jobbet i morse var hela journalsystemet ur funktion, How nice! en måndagmorgon utan tillgång till journaler, tidböcker, rubbet! Det blev förstås kalabalik, vart tror ni alla gick när inget fungerade? Jo dom gick in till oss såklart, det är ju vi som är spindlarna i detta vårdcentralsnät. vad skulle vi göra? Lugna? Skratta? Gråta?

Det slutade iallafall med att det löste sig, att funktionen kom tillbaka efter en kvart, så då så. Men då kan man ju bli lite lätt förbannad. Tydligen var det så att journalsystemet låg nere även i helgen, men såklart så var det ingen som rapporterade detta till någon i helgen, jag menar det krävs ju inte direkt ett geni för att inse att man måste rapportera in felet för att få det åtgärdat. Tydligen så fungerar det bättre för vissa, låt oss säga, "tanter" att bara åma sig över problemet.

Denne samma "tant" retade upp mig förra veckan också. Hon var här på middag hos grannen, när jag går förbi grannens altan ropar grannen till mig och denna person och säger - ser du att fåren är lösa! Vår andra granne har fårhus med en hel skrälldus med får och lamm som tydligen, lite väl ystra, hade smitit ur sin hage och var just runt hela vårt och grannens hus. Fortsättningsvis satt dessa "tanter" och beklagade sig över denna händelse, sa något i stil med - ja du ska se att trädgården kommer vara förstörd i morgon, uppäten bla bla bla. Jag frågade om någon hade ringt till fårfarmarn, men det hade dom såklart inte. Då gick jag in, bad min man ringa efter honom och fårfarmarn åkte givetvis direkt ner och fick in fåren.

Tänk va lätt att bara sitta och tjafsa, spy galla över personer, istället för att göra något åt saken. Hur svårt kan det vara!

Oj oj, verkar vara lite uppretad idag, men jag kan bli så makalöst irriterad på folks attityd, på folks brist på empati. Hur lätt vissa kan ha att gå den lätta vägen och inte hjälpa sin nästa.

Tänk på det, hur skulle du göra?

Vilken dag, vad har vi inte hinnit med i dag? Dagen började med en gedigen frukost tillsammans och efter det blev det ett litet städryck. Därefter fixades matsäck, vi skulle till Skäppsjön på lite scoutlägeravslutning med familjegudstjänst. Riktigt trevligt men också riktigt kallt, som tur var kom solen fram lagom när vi tog fram kaffekorgarna, jag satt länge och pratade med min vän S som jag inte träffat på länge, vi hade mycket att prata om.

Vi kom överens med Pastorn med fru att vi skulle hem till dom och äta lite senare, jättetrevligt! Vi for därför hem, åt lite sallad som blev kvar sedan gårdagens utflykt sedan var det dags att lägga Myran en stund. Hon somnade snabbt, jag passade på att få mig en kopp kaffe en stund.

När tiden var inne åkte vi till pastor med fru, åt en kycklingrätt med ris, till efterätt en god rabarberkaka, mycket gott och trevligt. Vi trivs bra ihop med dem.

Efter det besöket for vi till Bondgården för att hämta tomater till mina arbetskamrater, nu hade dom hunnit mogna som om skulle, dom kommer bli glada på jobbet imorgon.

Sedan åkte vi upp till Björkbacken för att rösta, jojo som de kloka och goda medborgare vi är så ska man ju rösta, jagtycker det blev bra röstat från min sida, känner mig nöjd.

Nu har flickorna fått sin välling, ligger och sover på örat i sina sängar. Älsklingen är ute på en springtur med illbattingen och jag fick en liten paus för mig själv. Blir nog att lägga sig tidigt ikväll, dagen har verkligen tagit ut sin rätt, jag är trött.

bye bye 

Idag fick jag sovmorgon, vi brukar dela på det på helgerna för att få lite vila, men jag vaknade totalt outsövd. Känns som mina mediciner får mig att tappa fotfästet. Äter just en rätt stark medicin varje kväll i ett försök att hindra min migrän att bryta ut men det ända den gör är att ge mig en otrolig "hangover" dagen efter, jag är så trött så trött. har även börjat äta minipiller igen, inte som preventivmedel utan i ännu ett försök att styra mina hormoner så jag slippter få så mycket migrän vid mens. Det hela resulterar i en otroligt trött Karolina med kraftig PMS. Inte kul för någon kan jag lova, allra minst för mig själv. De som tror att PMS är värst för dem runt om kring, har fel.  Det är tusen gånger värre att känna sig som en nedrig bitch som ständigt är på gränsen mellan glädje, sorg och framför allt ilska. vet inte hur många gånger jag sagt till de mina idag att jag är ledsen för mitt beteende.

Efter min sovmorgon åt vi frukost hela familjen, och sedan gick vi ut och grejade i trädgården. Jag rensade i häcken, maken klippte gräs och flickorna lekte i sandlådan. När vi skulle rensa i smultronoch jordgubbslandet hände något fantastiskt, L hade kräft kanter i landet och när jag skulle ta upp tuvorna och skak av jorden får jag se något jag kände igen, en silverkedja! Av längden att dömma var den en barnkedja, tänkte att det kanske var Ärtans förälorade halsband, men då borde det finnas en änglaberlock, lite mer letande och jag fann den! Helt otroligt.

Efter utomhusvistelsen gick vi in, åt mellis och jag gjorde iordning matsäck, vi hade bestämt oss för att åka in till gropen för att se nationaldagsfirandet. Väl där träffade vi på svågern och resten av almofamiljen. Det var riktigt trevligt. Vi for sedan hem och fortsatte pyssla lite.

Sen kom det mysigaste på hela dagen, vi bastade! Bastubad har verkligen en lugnade effekt på mig, hur skönt som helst.

Sedan var det dags för motion av vår illbatting till vovve men när jag kom till hudgåden var hon inte där, svärfar med särbo hade visst tagit ut hela skocken, jag gick ändå en promenad men kände mig oerhört naken, utan hund käns det konstigt.

Men jag gick förbi hos grannen och lånade Killen. Killen har varit min hund för något år sedan men jag beslutade mig för att lämna bort honom då jag inte hann med honom riktigt, men så mysigt det var att få gå med honom lite nu, han är dock ganska bekväm av sig så jag fick  dra honom lite till en början men sen fick han fart.

Nu har jag tillbringat kvällen i soffan, ätit älgfilé men min älskling. Vi firar lite tidigt vår bröllopsdag då det är mitt i veckan nästa vecka och svårt att få till något firande då.

Ska bege mig tillbaka till soffan och min man nu.

adios

Å hjälp va trött jag var i morse, fick verkligen släpa mig upp, men kom ändå på fötter tillslut, tur man har ett inrutat liv med fasta rutiner. Jobbet idag är obeskrivligt. har varit sjukt hektiskt med en massa patienter med konstig problematik som bara vällde in. Fick ändå komma hem vid fem. Nu har jag hunnit gosa med barnen och nattat, det är inte klokt hur mycket jag saknar dom på dagarna.

Nu blir det lite planering med mannen och sen TV och mys i soffan.