Denna dag är min älskade mans födelsedag. Vi började dagen med sovmorgon för min man medans jag och flickorna fixade frukost. När tiden var inne trampade vi alla upp för trappen sjungandes "Vi gratulerar..." Ärtan hade ritat en hög med fina teckningar, hade också slagit in ett paket själv, en nappflaska till dockan. Sedan gav flickorna bort ett pussel och en cd skica med Rolandz. Min present var ett dygns timeout tillsammans med mig.

Efter frukosten körde mannen upp flickorna till farmor och efter det blev det lite allmänt pyssel, jag bakade tårta och kakor och mannen klippte gräset. Sedan lunchade vi en god pasta carbonara.

Vi slappade och fick för en gång skull chansen att prata lite. Vi drog upp till hotellet i Näs för att starta vår spadag. Vi fick nyckeln till vårt rum, klädde oss i morgonrockar och tofflor och tassade ner till spaavdelningen. Vi satt och myste i relaxen och fick sedan våra behandlingar med massage, så skönt. Sedan var det dags för kurbad, vattnet var hett men efter en stunds kämpande kom vi i, det är oslagbart skönt och rogivande.

Efter vårt kurbad släpade vi oss tillbaka till relaxen, driack lite vatten och vilade, vi bestämde oss för att slappa lite mer fast ute vid poolen istället, vi hämtade de glassar som ingick i spapaketet och satte oss vid poolen, jag passad på ett ta ett par simtag.

Efter en god stunds slappande tyckte vi att det var dags att klä oss för middagsbuffén. och vilken buffé sen. Det var medelhafsbuffé, så himla gott!

Vi åt oss proppmätta, alla möjliga godsaker.

Efter vi kände oss nöjda på mat och lugn drog vi hem igen, slängde oss framför TV:n en sväng och la oss sedan för att sova. imorgon sovmorgon!

Tänkte igår att nu äntligen har det vänt, flickorna åt lite, drack bra och ingen kräktes på hela dagen. Kände ändå att Myran var lite för påverkad för att släppa iväg henne till dagis, dessutom skulle dom ner till sjön och bada och det är lite för tufft för en som nyligen varit riktigt sjuk med magsjuka.

Så idag när vi vaknade var det frid och fröjd, Ärtan var pigg och glad, såg fram emot förskolan, Myran var hängig, rätt beslut att vara hemma. När blojan kollades hade hon nästan inte kissat als under natten, och igår var det också väldigt torrt i blöjan, kändes inte bra. Till saken hör också att vi vid ett tidigare tillfälle legat innen med Myran då hon var uttorkad efter magsjuka, verkar vara en känslig sort. Men men jag höll modet uppe, hade lite smått brått för att komma upp på förskolan i tid, skulle in och handla också. Sitter och äter min fil, ärtan sitter bredvid och knaprar på en skarpbullebit, Myran kommer lunkande och hängde lite mot mig, trött och gnällig, plötsligt kommer all välling upp som jag var så glad att hon hade fått i sig, över hela mig, över hela köksgolvet, matta och Myran.

Inte mycket att göra annat än att ta både mig och Myran till duschen, pyssel och knåp, vi blev rena och torra, jag går in i köket för att ta hand om förödelsen, då möts jag av vovven som slickar sig runt munnen, uäck!!! -Fy din Illbatting, hon hade "städat hela golvet". Snuskhund!

Nåväl, det fanns ju en del kvar åt mig.

Skura, på med nya kläder, borsta tänder och slutligen gå bort med hunden till hungårn och fara upp till Dagis.

Jag ringde rådgivningen för att rådgöra lite, kände mig smått maktlös nu, någ för att man är syrra men det räcker inte när ens barn är sjuka, jag kan inte heller rå på allt.

Jag blev kopplad till barn i Falun som rådde oss att komma in på en koll. Det var bara att packa och dra in till falun. Väl där inne fick vi sitta på ett rum, och sitta på ett rum, väga, sitta på ett rum och sitta på ett rum. Vi fick in lite vätskeersättning med äppeljuice som jag gav Myran var femte minut enligt reglerna.

Efter över en timme och en halv evighet kom min kära syster dit, jobbar på avdelningen bredvid. Hon hade med sig en macka till mig och en dricka, vilken räddande ängel!

Sedan kom äntligen doktorn, eller vad man nu ska säga. hade oturen att träffa samma cyniske idiot till läkare som senast vi var på barn, han är en överlägsen skit som får en att känna sig som världens prilligaste morsa, Jag verkligen avskyr människor som förminskar en.

han klämde och kände lite men ville i princip skicka hem oss direkt, men jag fick honom åtminstonde att ta lite prover på henne.

Hon var så duktig min Myra när proverna togs, sedan dröjde det ytterligare en timme. När proverna var klara kommer läkaren in och säger att allt är fullt normalt och ni kan åka hem. jag vill ha kopia på provsvaren och förklaring, han börjar förklar, jag frågar, då frågar han vad jag jobbar med. jag berättar kallt att jag är sjuksköterska, jaha säger han då, börjar liksom flacka med blicken och ser inte lika överlägsen ut. han säger ändå att vi kan gå hem, (som tur är, har inte lust att stanna) Myran hade fortfarande inte kissat på hela dagen, men det hade han inget att sänga nått om. Det sista läkaren frågar är -vart jobbar nu någonstans? Undrar varför...

Sjuksköterskan som skrev in oss undrar vad läkaren beslutade och tycker det var lite konstigt att man inte gjorde nått mer eftersom hon inte kissat nått, men men.

Nu är vi hemma, jag pytsar i vätskeersättning var femte minut och hoppas fortfarande på att hon ska kissa.

Nåväl, hon är glad och tttar på "pippi på rymmen", det räcker ju ett litet tag.

När jag tog tempen på Ärtan tdigt kl 03 hade febern sjukit från 40 till 38,9, ännu några timmar senare var hon feber fri, ett mirakel! Jag själv var också feberfri. Myran hade fått i sig flera dl välling i omgångar under natten som hon fått behålla och ärtan en hel del vatten.

Vi beslutade att maken kunde åka till jobbet som vanligt, jag kände att nu hade det nog vänt iallafall.

Och vänt har det, förutom en kräkning från vardera barn och lite lösa magar så har det ändå blivit bättre, dom har druckigt en hel del, ätit lite glass och framför allt börjar reta varandra igen. hmm...ett tydligt tecekn på tillfrisknande. Men fy så tunna och eländiga dom ser ut, dom är ju inte speciellt stora sedan tidigare, ett par dagar utan mat tunnar ut dem alldeles.

När maken kom hem ville Myran ha köttbullar med sås!!??! Ja, nu har jag ju lärt mig att man ska ge ungar med magsjuka det dom vill ha så jag tog fram en köttfärsbiff ur frysen. Och ungen åt faktiskt av den, skönt att ser att det hela verkar vara på rätt väg nu. Min mage protesterar över allt jag äter och dricker men det är väl bara att kämpa på.

Vi har fått veta att ingen på dopkalaset blev smittat, inte heller flickornas kusiner som dom lekte rätt tight med under lördagen. Till och med farmor som blev nedspydd i bilen har klarat sig samt min man. Måste vara något jag och flickorna fått i oss, detta kan inte ha någon annan förklaring.

Hoppas nu på att kunna komma till jobbet snart, kanske redan på torsdag?

adios

Nu har vi bytt x antal gånger i Myrans säng, nu var hela hennes lilla mage i obalans, allt vi gav henne rann rätt igenom eller helt enkelt kräktes upp. När jag duschade av henne såg hon för ynklig ut, helt tunn och hålögd, man blir rätt förskräckt. I morse hade jag 38,5 grader, fortfarande helt slut. Ärtan blev allt sämre och sämre, hon slutade kräkas men febern steg och steg, från ingen feber alls till plötsligen långt över 39 grader. Hon blev bara slöare och slöare, när hon hade 40 grader försökte jag ge alvedon för att sänka febern, kom ner till 39,5 men redan efter en timme var hon uppe i 40,4 igen.

Ringde till en arbetskamrat, kände att jag inte visste vad jag skulle ta mig till längre. Visst är jag sjuksköterska men man kan inte alltid tänka klart, speciellt när man själv är helt slut. Var så himla orolig. Jag fick lite hjälp att tänka klart, bekräftelse på att jag gjorde rätt, kändes bra.

Under kvällen var jag in och kollade tempen, ville fortfarande inte gå ner fast hon fick alvedon, ska skaffa hem ipren och varva med, fick ett tips av min syster. Vi tog in Ärtan in till oss för att ha lite koll på henne.

Hur ska detta sluta?

Jaha så var det en ny dag och ingen rolig dag. Myran kräktes ner hela sägen vid kl 03.30 och sedan rullade det på. Senare under morgon kom stortjejen till vår säng, klämde i sig sin välling men allt verkade gå bra, tills helt plötsligt då allt kommer upp igen. -Jaha, inte bara värmen med andra ord. Jag kände mig inte heller så bra, mådde smått illa och framför allt hade jag feber, brukar jag inte ha speciellt ofta. hade även skitont bak i njurarna, skumt.

Söndagen flöt på i ett töcken, vi gjorde inget annat än tvätta, torka spyor, försöka få i våra ättlingar vätska och försöka vila. Fy fy fy.

Var helt slut själv, tur att maken verkade ha klarat sig bra.

När kvällen kom var det skönt att gå och lägga sig, men natten visade sig bli allt annat än lugn. 

Idag är det dags att ta en tur till Bro kyrka utanför köpng, lilla S skulle döpas. Ärtans och Myran tremänning. Vi har missat syskonens dop pga att jag tidigare var höggravid och andra gången var det snöstorm. nu var det ju hösommarvärmen men denna gån skulle vi dit. Vi packade in i bilen, man hustru, två barn,en farmor och kylväska med smörgåsar och sallad.

Vi stannade en bit utanför köping för att kissa och framför allt äta lite lunch. Jag hade gjort min goda pastasallad, gott och lätt, recept kommer senare.

Efter denna lilla paus for vi till kyrkan och var där i god tid. Dopgudstjänsten var väldigt fin, hela familjenvar klädda i Leksandsdräkter, dom var så fina. Efter lite fotograferande for vi hem till deras gård på dopfika. det var smörgåstårta ute i ladan. Det var hiskeligt varmt, man var helt slut av värmen, maten åts bara för att man var tvungen, den var ju himla god också , smörgåstårtan, flickorna åt just inget alls. Efter maten fick jag den äran att hålla i det lilla dopbarnet. Så himla go, söt som socker och vi fick ett bra damtal hon och jag. Hon kräktes en liten mjölkkräk, sådär som småbebisar gör, jag torkade upp den och lilla myran kom fram och frågade vad S gjorde för nått? -Hon kräktes lite, sa jag då. -kräktes? sa Myran och plötsligen kräks myran värsta kaskadkräkningen rätt ut på golvet strax under doptårtorna. Panik! Min man tog med sin Myran för att tvätta av henne och byra kläder, jag försökte torka upp förödelsen så mycket jag kunde. Nu var det ju så att vi var hon en väldigt rejäl familj, det var bara att ta fram skyffel och sop och ta bort det värsta, sedan hälldes det ut en massa vatten på golvet och sen klart! Skönt att vara i en lasa. Min värsta rädsla var ju förstås: -Är det magsjuka???? Har vi smittat hela dopkalaset??? Hur ska den tre timmar långa bilresan hem i värmen gå????

Ja, det var ju bara att hoppas på att hon kräktes av värmen, dricka kaffe, äta tårta och sedan fara hem. Bilresan blev ju ignen hit direkt, Myran kräktes en gång i kvarten och det blev några stopp på vägen, tur man hade snott lite spypåsar från akuten för länge sen.

Väl hemma var det bara att hiva ungarna i säng, och bäva för den stundande natten...

Idag har det varit en slitsam dag, jobbade heldag och det var en typisk turistfredag med tusen olika typer av åkommor och noll tider till läkare. Tänk att vi ändå alltid lyckas slå igen butiken tillslut.

Det är varmt idag också, skönt men man är ju inte riktigt van, går liksom på halvfart. Idag har det blivigt klart. jag får jaga till hösten! Yes! har pratat med rektorn för flickornas förskolor, jag får ha barnen på förskola medans jag är på jakt. Himla bra och vilken tur att hon var på min sida.

Hjälp va trött jag är, ska nog gå och lägga mig, tröttsamt detta.

Imorgon blir det långfärd till Bro kyrka, dop!

Denna dag blrjade inte så bra som man kunde tro, migrän, men som tur var fick jag rätt snabbt rätsida på det, huvudvärkten släppte men har varit enormt trött hela dagen.

Vi drog till Övre Gärdsjö till min kära vän K där vi firade hennes ena två-åring och umgicks. Så kul, ungarna fick leka, vi blev bjudna på god mat och härligt fika. Skulle önska vi kunde träffas oftare. Efter detta trevliga skulle vi göra något mindre trevligt, vaccinera oss 2:a dosen mot TBE, min käre man kom på att vi nog inte hade vaccinationskorten med oss, fick alltså dra hem och sedan tillbaka till Leksand, men en omväg runt en bensinpump, det blev en dyr dag. Vaccinationerna gick bättre idag. Myran sa inte ett knyst, Ärtan var lätt hysterisk tills systern stack in sprutan då hon plötsligt kom på att det inte kändes nått. Hurra för Emlakräm! Ärtan blev minst sagt förvånad att det inte gjorde ont och kom helt av sig. Skönt, nu kommer det gå bättre nästa gång.

Efter sprutorna for vi hem, packade våra väskor. farmor kom och tog hand om flickorna medans mannen och jag åkte upp till hotellet. dags för jacuzzi, coreträning och buffé med mina friskis&svettisvänner.

Vilken fantastisk kväll det blev, har fått skratta så mycket, ätit så gott och även fått träning och badat!

Nu sitter jag här, mätt, varm, glad och nöjd. En lyckad dag, imorgon dags för jobb igen...men sen är det bara en vecka kvar tills jag får semester!!!!!!!!