Det var en gång en kvinna

Hon var som de flesta andra, strävade efter rättvisa, strävade efter kärlek och efter respekt.

Hon var nog rätt omtyckt, hade många riktigt bra vänner, flera vänner och många bekanta, säkert tusen. Hon hade hela sitt liv målat upp bilder över hur livet sett ut, ser ut och kommer att se ut. Bilderna stämde inte alltid in med verkligheten men hon kunde inte annat än att måla dom.

Hennes hjärta var stort, rymde massor, många fanns plats där uti, men kanske var det lite för trångt för att rymma henne själv.

Hon hade värdefulla syselsättningar, när hon var på sitt arbete kändes det så rätt, kändes uppriktigt och uppfyllande, där var det som att komma hem, men hennes hem kändes frånvarandra, kändes kallt och inte som hennes. Där fanns det människor hon älskade men husets fyra väggar nästan kvävde henne emellanåt, det fanns också människor utanför hemmet som ville kvävas, nästan tog alla luft ur hennes lungor, men det fanns inte utrymme för att känna så, hon fick acceptera detta och fortsätta sträva.

Livet började inte kännas som hennes, livet började leva sitt eget liv utan henne, hon fick inte plats i sitt liv, hon fick inte leva livet som hon fått.

När livet riktigt hade jobbat musten ur henne fick hon se att det fanns andra lösningar, fanns annat utanför dessa husets fyra väggar, fanns annat som var viktigt, som var vackert, vackrare, åtråvärt. Men nu fanns inte det tillgängligt för henne, hon var fast i det som hon nu hade förtagit sig, livet ville inte släppa henne, hon var inte värd nått annat.

Hon började slåss, började se ljus, men kastades bak till mörkret, hon kämpade, hon skrek, hon grät, å som hon grät, men livet ville inte riktigt släppa taget. Hon var dock inte ensam, hon visste det, fler hade gått igen samma sak, eller åtminstonde något liknade, många älskade henne och ville kämpa för henne, nu var det bara upp till henne själv.

Ville livet släppa taget för att släppa in ett nytt, eller var det detta liv som skulle vara för evigt? 

 

Ida

5 maj 2010 14:59

Jag kommer med kramar och konstgjord andning och all hjälp du vill ha!

http://rovering.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Jag har inte bloggat på en hel evighet och det beror nog på: a) har inte haft tid b) har inte haft lust c) har inte haft ork d) har inte haft inspiration. e)f)g) en massa andra orsaker...   2. Jag har gjort en kupp idag. Jag bjöd mina barn på ...

Hur svårt ska det vara att umgås på ett nytt sätt? Bryta mönster, traditioner och vanor. Det här gillar du det här gillar jag, hur ska vi kunna mötas? Hur ska vi kunna hitta varandra? Helt plötsligt kändes avstånden milslånga.   Du och jag so...

Idag började dagen med en faktiskt rätt skön powerwalk bort till Almo för att träffa min kära vän Sara. Kylan bet rejält i kinderna idag men jag fick snabbt upp ångan. Vi slog föje och gick runt byn och babblade på som vanligt, det är så härligt att ...

Jag brukar ägna mig åt att gå igenom posten och alla tidningar jag inte hinner läsa på morgonen då jag äter frukost, mycket för att jag är ju ensam då och det känns liksom som en bra sysselsättning, då kan man oftast rensa bort en hel del gammalt brå...

Som jag tidigare skrivit så påverkar musiken mig väldigt mycket. Här om dagen hörde jag en låt som jag faktiskt hört sådär i bakgrunden tidigare men inte reflekterat så mycket över. Men nu när jag hörde den igen har den etsats sig fast och jag känner...