när man sitter hemma i sina glubblerier, och i ärlighetens namn så gör jag det ofta, allderles för ofta. Så känner jag en önskan om att få vara så ärlig. Att få skriva, här på bloggplatsen vitt och brett precis som jag känner och önskar, berätta hur jag mår, berätta vad jag vill men jag kan ju inte det. För hur okomplicerat man än önskar att det skulle vara här i levet så  får man inte vara för ärlig. Vi är rädda om våra nära och kära. jag är rädd om dom omkring mig, jag är rädd om mina vänner, jag är rädd om integriteten jag är rädd om mitt jobb. Så, här sitter jag nu, bara vill berätta, vill låte hjärtat tala, men det går då rakt inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Jag har inte bloggat på en hel evighet och det beror nog på: a) har inte haft tid b) har inte haft lust c) har inte haft ork d) har inte haft inspiration. e)f)g) en massa andra orsaker...   2. Jag har gjort en kupp idag. Jag bjöd mina barn på ...

Hur svårt ska det vara att umgås på ett nytt sätt? Bryta mönster, traditioner och vanor. Det här gillar du det här gillar jag, hur ska vi kunna mötas? Hur ska vi kunna hitta varandra? Helt plötsligt kändes avstånden milslånga.   Du och jag so...

Idag började dagen med en faktiskt rätt skön powerwalk bort till Almo för att träffa min kära vän Sara. Kylan bet rejält i kinderna idag men jag fick snabbt upp ångan. Vi slog föje och gick runt byn och babblade på som vanligt, det är så härligt att ...

Jag brukar ägna mig åt att gå igenom posten och alla tidningar jag inte hinner läsa på morgonen då jag äter frukost, mycket för att jag är ju ensam då och det känns liksom som en bra sysselsättning, då kan man oftast rensa bort en hel del gammalt brå...

Som jag tidigare skrivit så påverkar musiken mig väldigt mycket. Här om dagen hörde jag en låt som jag faktiskt hört sådär i bakgrunden tidigare men inte reflekterat så mycket över. Men nu när jag hörde den igen har den etsats sig fast och jag känner...