så hur var det nu då man gjorde, jag som var så aktiv för en kort period, nu är bloggandet åter igen ringrostigt och styltat, men jag gillar ju att skriva, behöver det också emellanåt. Det som faktiskt är jobbigast med att blogga (om det nu är någon som funderar på att börja) Är att man inte kan tömma ur sig som man vill, man kan inte skriva som man vill eller allt man känner. Varför? Jo, nu är det ju så att bakom denna skärm (eller rättare sagt framför) finns en riktig människa och denna är involverad i verkliga människor runt omkring och allt det som händer i livet och innuti kan inte delas vitt och brett, eller det är väl så jag tycker. Saker man känner kan såra, saker man gör är inte till för hela världen, så är det bara.

Så vad kan man då skriva? Jo man kan skriva det man gjort under dagen, kan vara roligt men för mig känns det i princip onödigt, och även där rätt svårt i och med att jag jobbar med människor så är inte heller allt det för allas ögon och vetskap. Man kan skriva ur hjärtat men då kan man inte heller vara helt ärlig, det blir en samling kryptiska meningar som kan tolkas lite hur som helst beroende på vem som läser dem.

Du som känner mig, du som älskar mig, du som inte gillar mig och du som tycker jag är ok, du vet hur du ska tolka, ta till dig det du vill, bry dig sådär lagom. Allt är inte alltid som det ser ut, jag är en varannandagsmänniska, jag är inte imorgon det jag är idag, glöm inte det, jag kan ju alltid ändra mig. :o)