Idag hade vi en sån himla tur, med vädret alltså. Det var dags för lite mer kalas och denna gång hemma hos fina minstaste lillasyster och hennes barn och man. Kalaset hade redan annonserats om att hållas utomhus och jag och maken har med spänning kollat in vilket väder det skall bli till helgen just för detta kalas. Är det inte konstigt egentligen hur fokuserade vi är på just väder, alla dessa prognoser hit och dit om sol eller regn och oftas helgarderat med växlande molninghet.

I alla fall, det skulle bli dåligt väder hade vi sett, sen blev det ostadigt väder och sedan uppehållsväder med skurar till riktigt fint väder med till och med solglimtar och värme.

När vi satt där på deras balkong, smaskandes på marängsviss, söta rosa maränghjärtan och bullar så kändes solen het, het mot ansiktet och jag kände mig nästan snurrig.

Vaknade för övrigt med migrän, jag som inte hade varit ut och festat, det var väl onödigt, men det blev i alla fall bättre.

Min äldsta flicka har börjat slänga sig med en annan dialekt, kan inte fatta riktigt, det låter nästan som lite göteborska mitt i allt dalmål och låtsasengelska. Vad har hänt? Känner hon någon som pratar göteborska? Nä inte vad jag vet, pratar Jag låtsasdialekter för ofta då jag läser sagor? Jo det händer men sällan göteborska faktiskt. Detta har varit ett mysterium i flera dagar tills jag kom på det....Barnprogrammet "Mimmi och Mojje" Den karln snackar ju göteborska så man blir tokig, glatt och käckt - eee duu gooo i huvvet eller?????

...kanske ska slänga ut TV:n ett tag...