Idag svämmade det över, idag vart måttet rågat, droppen spräckte ytspänningen jag tappade fattningen, jag brast...

Semestern har flytit på rätt bra, jga har trots allt mår rätt hyfsat vi har fått bra saker gjorda och gjort roliga saker, inte grälat (gör vi i och för sig aldrig). men friktionsfritt är det ju aldrig och jag kan inte upphöra att förundras över mina barn och hur snabbt dom utvecklas från att vara helt bedårande till att vara monster. Min äldsta, Ärtan är fantastisk, hon är klurig, vacker, smart och rolig men också riktigt hemsk, argumenterande (mitt fel), spydig och kaxig (också mitt fel). jag vill ju att barnen ska vara tuffa men kunna visa känslor, kunna prata för sig. Det jobbiga är när ens goa lilla fyraåring håller på att bli ett monste på fem men nästan som en sexåring, lite halvt tonåring liksom.

Ärtan växer ju som ogräs och har sedan länge behövt nya sandaler, har letat typ överallt för att hitta ett par, gärna med täckt tå, inga foppa och givetvis i smakfull färg. Det har verkligen varit lögn att hitta dessa sandaler i storlek 28. Massor i 27 och massor i 29 men 28:orna verkar ha varit omåttligt populära. Har hittade dock ett par i förra veckan, ett par Kavatsandaler i skin, lila, supersöta och precis sådär som både jag och Ärtan ville. Hon har fått haft dm lite, var ju meningen att hon skulle ha dom till lite fint, de andra slit och slängsandalerna i storlek 27 fick duga till lek. Plötsligen i början på veckan gick leksandalerna sönder, jag suckade lite, vet ju att de gått sönder för att dottern envisats med att ta av dom utan att lyfta på kardborrebandet och givetvis går dom då sönder förr eller senare, nåja de nya sandalerna fanns ju dock.

Idag kom det en rejäl störtskur under en timme, och när jag säger störtskue så var det verkligen så, det vräkte ner. När det äntligen klarnade upp ville Ärtan till kompisar och såklart, vatrt var sandalerna, jo, ute i geggan i störtskuren!

De fina skinsandalerna har sugit åt sig allt och väger nu ett ton och har redan spruckit lite. Jag blev så ledsen och arg och förtvivlad. De jävla sandalerna!

Blev givetvis så arg på min dotter som låtit dom stå ute i regnet, har ju tusen och åter tusen gånger förmanat henne att inte lämna sina saker ute men det går liksom inte in.

Hur arg får man bli? Hur arg kan man bli. Jag inser ju förstås att det inte är enbart är sandaler som orsakar avgrundsvrål och tårar. Fattar ju att det ligger mycket bakom alla känslor.

Just idag ligger det mycket smärta bakom dom där söta blöta sandalerna. Det gör ont i hjärtat lite, det är vånda över att semestern med alla godsaker sätter sina spår på min kropp även om jag vet att en del beror på all träning och jag vet ju att min kropp ändrar sig som vädret, typ jämt! Jag är ledsen för att det i största allmänhet känns lite orättvist, att jag måste kämpa mig till den här lyckan man strävar efter att jag på frågan - hur är det nu, känner att det ju inte är så bra men trodde att jag från hjärtat kunde säga att det är toppen. Det är inte toppen, helt ärligt har jag mycket våndor, känns både spännande och otäckt inför hösten, blir ledsen så jag kan gråta ihjäl mig att jag jobbar sista veckan på mitt drömjobb snart och livet fortsätter som förrut, är livrädd för att migränen ska slå ut mig igen och just den anledningen gör ju säkert att jag kommer få migrän så fort jag entrar mitt "gamla jobb".

Jävla sandaler, fula, helska, blöta sandaler...