Ja, här kunde det ju såklart stå vad som helst, något snaskigt kanske, men det är inte riktigt dom slags förbjudna känslor jag tänker, eller vad är det som är snaskigt? vad är förbjudet?

Jag är medveten om att jag just nu är rätt skör, eller just nu, det har ju varit så i närmare ett halvår och mer än så. Jag säger ofta att jag just nu bara orkar finnas till för mig själv, eller kanske för barnen. När jag mår som bäst kan jag faktiskt till och med gå och handla lite, ok det tar kanske två timmar eller så (det som annars tog en knapp halvtimme) och jag är ett vrak efteråt. Det låter ju hemskt detta, jag kan ju faktiskt umgås med vänner nu och så, men det tär på hälsokapitalet, så är det brar, det är bara att räkna med att jag får sota för det jag utsätter mig för.

Jag kanske inte skall tänka så, att jag får sota för det efteråt, jag kanske skall säga att jag laddar och unnar mig för lite njutning, gemenskap i livet och får ta smällen sen efteråt. (jag vill ju gärna tro ibland att jag är nästan så gott som frisk, men så är det ju förstås inte)

I natt har min äldsta dotter hostat och jag har varit uppe med medicin, snytit näsa mm. När hon blev lugn fick jag sova, borde inte klaga alls. Hon åkte till skolan men jag fick hämta henne tidigare, hon satt där lite ynklig och jag tog hem henne, såklart, fattas bara annat. Men som vanligt så är hon ju som oftast inte så sjuk som hon verkar på skolan. Hon har en enastående förmåga att se sjuk och ynklig ut, fröknarna faller för det direkt. Det är inte så att jag beskyller henne för att ljuga, hon kände sig säkert inte i toppform, men sjuk, det var hon då rakt inte. Då kan man ju tänka, ja men so what, vad gör det då om hon kommer hem en stund till mig, till sin lilla mamma som ändå bara gå och drar hemma.

Jo det kan jag tala om att det gör himla mycket för det finns nog inget som tär så mycket på mitt såriga lilla inre som hennes tjat och gnäll. När hon är riktigt sjuk, ja då går det ju ann, då sover, hon kanske kan hänga framför TV:n, men nu var det bara nöt, nöt och nöt. 

Nu sitter jag alltså här med smärta i bröstet och inser att jag verkligen hoppas att hon är så pass pigg imorgon så att jag slipper ha henne hemma. 

Förbjudna tanke, hemska hemska mamma, fy så får man inte tänka...

men så tänker jag och så känner jag.