Va skönt det är med sol, man blir liksom gladare i sinnet och mår lite bättre av värmen.

Tårarna kom i vid ström igår kväll när det gick upp för mig att mormor faktiskt är död, det är så svårt att ta in så kroppen stänger liksom av.

Tacka alla snälla vänner som skriver meddelanden, ringer och tänker på mig.

Har varit inne i Leksand idag med flickorna, vi handlade mat, fina blommor som våra vänner skall få ikväll. Vi ska på parmiddag jag och älsklingen. Ska bli trevligt. Barnen ska vara hos farmor.

Nu skiker magen och maken efter mat så nu är det bäst att gå. Sen ska det bakas muffins i stora lass inför avslutningen på småbarnsdansen imorgon.

Idag har jag inte fällt en enda tår, inte ens blivit blank i ögonen. Idag förstår jag inte att Mormor har dött, idag lever hon fortfarande. Tänker bara logiskt på det hela, vet att det kommer ännu en gråtdag, och ännu en...men det var skönt att på något sätt ta en paus.

Dagen har varit bra, skittrött i morse men kom på benen iallafall, har ju inte så mycket att välja på med två vildar i huset. :o)

Mannen var ute och arbetade med veden och jag tog tag i det igengrodda huset. Det är så jobbigt med våren när man plötsligt upptäcker hur skitigt det är överallt. Att illbattingen fäller som en tok gör ju inte saken bättre.

En glad överaskning fick jag när lillasyster L ringde och ville hälda på. weee va kul!!!

Hon, hennes karl och två barn kom och lekte med mina barn, vi stekte falukorv och stuvade makaroner för ett helt kompani...eller en bunt hungriga vedhuggare åtminstonde.

Efter maten gick vi ut, på med galonisar och i med ungarna i sandlådan, toppenfint väder och mysigt med kaffe och glasspinne.

Sedan fortsatte jag förberedelserna inför kvällen. Vi skulle ha gäster, några rätt nya vänner från grannbyn. Riktigt trevligt var det. deras lilla söta dotter passade förträffligt tillsammans med mina flickor.

Följde med på en promenad hem till dom men vovven och nu är jag hemma igen.

En bra dag.

Idag kom det, beskedet att min mormor farit till himlen. Hon har haft en tuff natt och kämpade till klockan var 11.20 idag sedan flög hon genom den ljumma vårdagen upp till himlen.

Svårt att veta hur man ska vrida och vända sig på nått vis, sorgen sitter överallt men ändå går liksom livet vidare.

tack vara medn flickor får jag lov att fokusera på vardagen, steka pannkakor, borsta små tänder, läsa favorit boken och sjunga godnatt.

Mest ont gör det i magen, det är som en bitande oro för av som komma skall, allt som kommer efter när någon nära dör, förutom det tunga sorgearbetet skall allt praktiskt skötas och det gör mig orolig, är för långt bort för att kunna finnas till hjälp.

Kom nyss in från en promenad men illbattingen, det var så ljuvligt ute, varmt men ändå friskt, lugnt och stilla.

Mannen gör iordning inför morgondagens vedkör, jag bloggar och Ärtan för ett hiskeligt liv på övervåningen...hmmm....undrar just vad hon gör..

Vaknade efter en orolig natt, lika trött som innan jag la mig.

Dags leva vardagsliv igen. Ungarna kläddes, skjutsades till förskolan men på förskolan blev lilla Myran helt hysteriskt ledsen när jag skulle åka. Jag hade ju inte träffat henne på ett par dagar och den korta stunden på morgnonen vara nog alltför knapp. Hon pressade sig mot mig, klängde sig fast och var näst intill orubblig.

Jag tvingades tillslut lämna henne till fröken och vinka, gå till bilen med hennes förtvivlade rop bakom mig. Fy va det skar i hjärtat!

På jobbet flöt dagen på, jobbade enligt planen till kl 12.00

For hem för att hämta Myran, vi skulle vidare till Falun på läkarbesök.

Lillan blev så glad när jag kom, men var otroligt trött, han knappt sätta henne i bilstolen förrens hon sov.

Färden gick bra förutom att jag höll på att somna, trött, trött, trött

Efter att ha ätit upp en ask halstabletter och varit nära diket ett par gånger ringde jag maken i desperation. han höll mig vaken fram till Falun.

Läkarbesöket gick bra, verkar som Myran är frisk, lite krassligt vid förkylningar och så, men det får man stå ut med, hjärtat verkar vara ok, de blåa läpparna kommer kanske från nått annat. Doktorn skulle för säkerhetsskull konsultera hjärtdoktor och det känns ändå bra.

Väl hemma efter en lika dryg bilresa hem, var det bara att sätta igång med maten, klä på pyjamasar, fixa välling, bilobompa, tänder och nattning, sedan iväg till träningen.

Jag var ensam värd på friskis idag, men det var skönt att träna, stretchingen var hemsk, jobbig musik som får en att gråta.

När miljoner tårar hade gråtits, mormor blev sämre och sämre, några små glimtar av vakenhet men annars mest vara ett stilla töcken.

Jag kände mig helt slut, kroppen tung och obekväm.

Vi stannade hos mormor under dagen, jag systrar och mor, sen kom den tidpunkten då vi ine längre kunde stanna, våra nära väntade på oss, vi behövdes på annat håll.

Ett stilla farväl, pussade mormor på pannan, på kinden, sa hur mycket jag älskade henne...

Vi åkte de 4 timmarna hemmåt igen, trött och slut, helt slut.

Dagen började bra, vaknade upp i sängen hos moster tillsammans med lillasyster L. Vi var lite spända att se mormor, visste inte riktigt hur det skulle kännas att se den man älskar så mycket, bara ligga och vara så sjuk.

Inget var som jag föreställde mig, det var värre.

Mormor låg i sängen, oförmögen att kliva upp, bortdomnad och knappt vaken.

Vi mötte upp lillasyster J och gick tillsammans in till Mormor, ett fint ställe, ett hospice, en plats att dö på.

Men Mormor såg oss, hon sa till och med -mina gummor! Kändes svårt men ändå skönt att se att hon fanns kvar någonstans där inne i den förfallande kroppen.

Sen gick allt fort, hon blev sämre ju längre dagen led, beslutet togs att vi skulle stanna  hos henne över natten. Skönt att få prata med släktingar om fina minnen, skönt att få gråta miljoner tårar.

Dagen har varit hektisk, mycket att göra på en söndag.

framför allt är det kvällen barndans som tar mest tid.

Dansen blev lyckad men nog märks det att småttingarna inte har riktigt ork för dans nu, dom har fullt upp med vårpirr och spring. Längtar ut i solen, men nästa söndag är det dags för avslutning, känns skönt och lagom.

Jag och lillasyster tar ett beslut och packar väskorna och drar ner till vår sjuka mormor, känner att vi måste vara där.

Hela dagen har varit konstig. maken hader sovmorgon vilket innebär att jag sprungit upp och ner från sängenoch servat med välling, blöjbyte, TV-påslagning och klädbyte ända tills jag tröttnade på att inte få någon ro och helt enkelt gick upp.

Idag känns det som min medicin som jag tar förebyggande för migrän, har tagit helt snett. Hela förmiddagen givk i ett töcken och dimma, skittrött helt enkelt och super irriterad. Inte roligt för någon.

Fick sova en stund efter frukost, mannen och flickorna tog en cykeltur med vovven.

Vaknade av att Ärtan stod och vårlade Maaaaaaaaammmmmmmaaaaaa!!! nere i hallen, inget mjukt uppvaknande med andra ord, så resten av förmiddagen fortsatte i samma anda. 

Bakade chokladkladdmuffins till den stundande födelsedagen och sedan var det dags för lunch. 

Efter lunch ringde lillasyster och berättade att vår älskade mormor är väldigt dålig nu.

Hon har varit dålig länge, jag pratade med henne senast efter jul och saknar henne otroligt, hon är multisjuk sedan tidigare men nu är hon super dålig. Jag planerar för en resa ner om ca två veckor men nu verkar det som att hon inte orkar så länge. Känner mig helt förtvivlad.

Har ringt och förvarnat chefen, man vet ju aldrig om det blir en akututryckning.

Mormor för mig är inte den där snälla tanten som bjuder på godis och bara är glad, visst hon är lite så också, eller var åtminstonde. Mormor är den superkvinna som jag ser upp till otroligt mycket. Börjar kännas tomt i bröstet.