Vet inte om det bara är jag, men jag kan bara tala för mig själv. Jag vill alltid ha lite mer, alltid lite bättre, alltid lite renare, alltid lite vackrare. Känns som om jag måste bryta trenden för att slippa denna strävan.

har jag gått ner i vikt och känner att nu har jag nått den vikt jag vill ha, och egentligen var jag inte direkt missnöjd innan de där två kilona, så kan jag ändå inte låta bli att fundera - hmm undra om jag kan gå ner ett par kilo till. Nej nej nej, jag vill verkligen dementera ett påstående om att jag skulle ha ätstörningar. Det har jag med bestämdhet inte, det handlar bara om den där ständiga strävan. Jag fullkomligt älskar att äta och har inga bekymmer med det.

har jag varit hos frissan och fått den perfekta frisyren så håller den känslan kanske ett par veckor, sedan börjar jag redan känna - om jag skulle ha klippt mig så istället, eller hmmm... jag skulle kanske ha haft i den färgen, eller gjort dom slingorna.

när jag någon gång ibland gör någon uppträdande av något slag, kanske sång, dans eller spelar fiol, så kan jag inte fokusera på alla dessa vackra toner som blev, eller alla perfekta steg. nej de är de enstaka tonerna som inte blev som jag ville, ett steg som inte satt där det skulle, eller ve och fasa! Om jag skulle glömt bort ett ord i sången. 

hur fint huset här hemma än är så är det alltid något som kan göras bättre, alltid något som kan bli finare, alltid något som borde ändras, allt det vackra behöver bli vackrare.

När det gäller utseendet så är det extra jobbigt, det är känsligt och jag har ju nyss erkänt att jag är ytlig, hur djup jag än visseligen är så måste man erkänna sin yta. Håret, ansiktet, sminket, kroppen, kläder. Här är det också strävan efter perfektionism som gäller. Jag vill vara snygg, jag vill vara vacker och givetvis vill jag vara söt och sen sexig ibland.

När det gäller relationen är det jobbigt, där vill jag också att allt ska vara perfekt, men det är det väl aldrig antar jag. Man vill alltid ha lite mer, eller lite mindre, höra lite mer eller mindre, känna lite mer eller mindre.

Det som är perfekt, för det vet jag ändå, något i mitt liv är helt perfekt, något vill jag inte ändra på, något är jag lyckligast över; -Mina barn! Mina fina flickor, dom är perfekta, vackra, söta, rufsiga, arga, busiga, glada, ledsna, pussiga, kramiga, bråkiga, skitiga, rena....helt helt underbara.

Tack för dessa perfekta varelser!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Jag har inte bloggat på en hel evighet och det beror nog på: a) har inte haft tid b) har inte haft lust c) har inte haft ork d) har inte haft inspiration. e)f)g) en massa andra orsaker...   2. Jag har gjort en kupp idag. Jag bjöd mina barn på ...

Hur svårt ska det vara att umgås på ett nytt sätt? Bryta mönster, traditioner och vanor. Det här gillar du det här gillar jag, hur ska vi kunna mötas? Hur ska vi kunna hitta varandra? Helt plötsligt kändes avstånden milslånga.   Du och jag so...

Idag började dagen med en faktiskt rätt skön powerwalk bort till Almo för att träffa min kära vän Sara. Kylan bet rejält i kinderna idag men jag fick snabbt upp ångan. Vi slog föje och gick runt byn och babblade på som vanligt, det är så härligt att ...

Jag brukar ägna mig åt att gå igenom posten och alla tidningar jag inte hinner läsa på morgonen då jag äter frukost, mycket för att jag är ju ensam då och det känns liksom som en bra sysselsättning, då kan man oftast rensa bort en hel del gammalt brå...

Som jag tidigare skrivit så påverkar musiken mig väldigt mycket. Här om dagen hörde jag en låt som jag faktiskt hört sådär i bakgrunden tidigare men inte reflekterat så mycket över. Men nu när jag hörde den igen har den etsats sig fast och jag känner...