Jag njöt faktiskt när jag vaknade idag, även fast huset skrek av ungar som inte alls ville ha sovmorgon och även fast huvudvärken gjorde sig påmind.

Vi har börjat dagen med mys.

Sen tog min man med sig ungarna ut och jag fick en stund för mig själv. Varför har jag inte tidigare kommit på hur mycket jag njuter av den där timmen för mig själv i badrummet? Vi har nog världens mysigaste badrum och jag kan lätt vara instängd länge länge där. I lugn och ro pyssla, titta ut och fundera, duscha länge, ansiktsmask, hårinpackning, rakning, putsning. Bara att länge länge få känna den goda lukten av duschkrämen. Bli färdig, torka sig, smörja, fixa, putsa lite mer, titta ut lite. Att slutligen komma ut ut det där badrummet och känna sig finare och vackrare än en nyutslagen ros är helt fantastiskt!

Det är också en sak som jag inte förstått, jag är snart 32 år gammal och först nu kan jag erkänna för mig själv att den vackraste blomman är rosa rosor och jag fullkomligt älskar mild rosdoft. Man kämpar ideligen för att hitta något mer spännande, verka mer spännande än man är, men jag har just kommit på det. Jag är en helt vanlig tjej som emellanåt faktiskt får vara lite ytlig.

varför väljer jag alltid de näst bästa trosorna när jag ska klä mig, för att på något vis "spara" de finste till något speciellt. Nu är det ju så att speciellt är det ju när man vill. Hädanefter blir det det bästa och finaste varje dag om jag så vill

varför kämpar jag med att försöka pracka på mina flickor unisex, grönt, traktorer när dom egentligen vill ha rosa och lila, tyll, rosor och glitter. Nör det är egentligen det jag också vill. Jag är ju en helt vanlig tjej.

Nu är det slut på den ständiga strävan, nu ska här bara njutas av rosa, glitter, rosdoft, skira vackra saker, de bästa trosorna, få vara bara sådär tjejig som faktiskt jag vill vara...