Nu har det gått för långt, jag bara inte orkar länge.

Nu har migränen ätit upp min ork och min glädje i över 15 dagar, jag har inte ens kolla längre hur många dagar det är. varje dag samma sak, antingen vaknar jag med migränen och gör jag inte det så kommer den till kvällen eller kanske till lunch.

Alla tänker och alla säger - du måste vila, du måste ändra ditt liv, du måste det och det.

men att ändra sitt liv är inte lätt, att ändra sitt liv är att ändra på mig, ändra på den jag är. jag vill ju vara jag, jag vill vara glad, sprudlande, full av energi. Nu är jag bara full av trötthet, ledsenhet, passionen har slocknat.

Jag vet att jag är envis, det är ju därför jag går upp varje morgon och kämpar, det är ju därför at jag ändå står ut fast alla undrar hur jag orkar. men vad skulle jag göra då? Skulle jag ge upp? skulle jag lägga mig ner och inte kliva upp?

Jag har en familj jag älskar, en familj som är mitt allt, skulle aldrig svika dom. Då måste man kämpa, jobba, le, betala sina räkningar, stressa för att hinna, vara glad fast man är ledsen, vara förstående fast man inte vill förstå. Försvara sig fast det inte finns nått att försvara.

Vid närmare eftertanka är det ju lika bra att ignorera den tunga andningen, att det sticker lite i bröstet och alla dukningar i huvudet. Om jag bryr mig för mycket skulle jag ju gå under och det går inte.