Idag var det en utmanande dag, minsta tjejen skulle få ha sitt första barnkalas. Fyra år, det är stort, det är viktigt, många kompisar och att få ha sitt första riktiga barnkalas med inbjudna, fiskdamm, tårta, lekar är så viktigt.

För mig som normalt älskar kalas, älskar att planera kalas, älskar att få ordna för barnen, vara lektant, fixa å dona in i det sista. Detta rimmar ju inte så bra med ångest, sjukskrivning, å allt annat som händer i mitt liv just nu. 

Men jag har tryckt på reset-knappen, har slutat med allt, jobbar inte, tränar inte (förutom den alldeles egna träningen) har inga uppdrag alls i sommar, inga åtaganden, MEN barnen är viktigast, barnen förtjänar det lilla extra av mig, det är barnen som gör att jag är lycklig. Det är familjen som betyder något. 

Jag och Maken är nog det perfekta kalasteamet, :o) han är en grym planerare och jag har idéerna. Sen jobbar vi bra ihop, har bra kontakter med tårtbakerskor bland annat ;o) så blandningen blir succé om jag får säga det själv. 

Jag tycker att kalaset blev toppen, javisst, jag är jättetrött, jag har haft ont i huvudet hela dagen, men bröstsmärtorna har hållt sig borta, jag har faktiskt suttit ner en hel del och hunnit pratat med de flesta vuxna på kalaset OCH jag har haft roligt med barnen och jag känner att barnen är nöjda. Födelsedagsbarnet är i alla fall otroligt nöjd, men har lite svårt att komma till ro nu eftersom hon har sin riktiga födelsedag imorgon och pirret i kroppen är nog ounthärdligt. :o)

Imorgon blir det lite lugnare med kalas för de närmaste, ska blir skönt.