Efter en hemsk natt, eller framför allt igår kväll hade jag en enorm ångest som jag nu för tiden har lite hjälp att ta till för, så kunde jag i alla fall somna. Vaknade av minsta barnet som bad om papper. Hon hade kissat i sängen, å inte i sin säng, med plastad frotté utan i vår säng, ve å fasa! Vilket uppvaknade. Men jag fick slumra lite på soffan efter lite bestyr.

Efter lite pepping igår av mina systrar så hade jag beställt en telefontid till läkare och hon ringde idag tidigt på morgonen precis när hon började sin dag.

Jag var så nervös, nu skulle jag lätta på min integritet, förklara för henne, få henne förstå hur jag må utan att för den skull racka ner på henne, för hon är ju en bra läkare. Jag hade skrivit ner vad jag skulle säga, min man sa åt mig att göra så för att lättare komma ihåg allt, vilket var tur för jag började svamla direkt. men på nått vis lyckades jag ändå hålla tråden och förklara för henne. 

Resultatet: Jag får fortsätta med min migränmedicin i denna nu låga dos jag har idag. :o) hon förstod att den är viktig för mig och att det skulle innebära för mycket psykisk ohälsa om jag tog bort den. jag har också fått recept på mitt SSRI preparat som jag ska börja med, nu vet jag att jag kan gå ner mig de första veckorna men sen brukar det bli bättre och jag känner att det blir bra, nu kan jag äntligen få något som hjälper mig att jobba frammåt. med hjälp av terapin, min vilja och tabletterna och givetvis stödet jag har från familjen och mina vänner så kommer jag klara detta. 

Känns faktiskt som en liten triumf, jag vann över detta, jag tog kommandot över mitt liv. :o)

Idag har jag och mina fina, älskade man bröllopsdag, vi har varit gifta i fem år och firar med andra ord träbröllop och det ska vi fira med en plankstek på en restaurang som är helt grymma på detta. Ok vi kommer tampas med en hel drös ohängda studenter, jag kanske får gå på ångestdämpande hela kvällen, men det är det värt. :o)

(kolla tre glada gubbar i dagens blogginlägg. :o) , å titta en fjärde!)