Jag var med en vän till kyrkan i byn, vi skulle gå på en gospelkonsert tillsammans och det kändes så mysigt, var så länge sedan jag kunnat gå på något bara för att lyssna och njuta lite, inte vara den som ska stå för underhållningen. Min vän C och jag har mycket för oss på varsitt håll så det är inte ofta vi hinner träffas varför detta tillfälle var trevligt i dubbel bemärkelse. Gospelkören hade jag inte hört tidigare men en annan god vän till mig är medlem i kören och därför skulle det vara kul att få höra.

Maken var borta på efterjakt hela dagen så när han kom hem och tog över kändes det skönt, ungarna hade varit rätt griniga under dagen, tö och slask ute och lite småförkylda.

Vi träffades i kyrkan, jag gick i förväg in och träffade där på en bekant som jobbar i kyrkan, hon såg så förvånad ut och sa - va kommer du! nu passar det minsan! Sen sa hon kort därefter; -nej jag skojar bara. Men det var försent, jag hade redan känt bitterheten, jag hade redan hört undertonen i budskapet. Inte för att jag tog åt mig, nä fattas bara annat, jag väljer förstås själv när jag väljer att gå i min kyrka, nu är det ju så att jag inte tror mindre bara för att jag inte går i kyrkan så ofta. Det ska passa också och just denna kväll gjorde det ju det.

Nej, jag tog inte åt mig men blev lite besviken på denna människa som jag kallar min vän, att höra att man inte är i kyrkan när hon tycker det, vem eller vad bestämmer när jag ska gå i kyrkan. Är jag inte alltid välkommen? Jag trodde i min enfald att jag i allas ögon alltid var välkommen in i Guds hus, in i min kyrka, men detta gav mig lite dålig smak, detta är sånt som gör att folk väljer att stanna hemma istället. Jag har ju tur, för jag har min tro, och jag vet att det finns andra Gudshus helt nära mig, dit jag kan gå istället. Där vet jag att jag alltid är välkommen, där är det varmt och där finns mina vänner, de som på riktigt är glada att se mig där.

Tur att gospelkören sjöng helt fantastiskt och tur att jag var där med en så fin vän.

 

Lotta

20 november 2010 22:02

Dåligt sagt. Varje person väljer när man vill gå till kyrkan. Man tror varken mer eller mindre hur mkt man går eller inte. Alla har sin egna tro och be kan man göra vart man vill. Jag passa på när jag sitter ensam i bilen på väg till jobbet när jag själv kan ängna mig åt mina tankar och böner. Min underbara syster du ska absolut inte känna bitterheten i din fina kropp. Det är hennes bitterhet som avspeglas och hennes osäkra tro.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Jag har inte bloggat på en hel evighet och det beror nog på: a) har inte haft tid b) har inte haft lust c) har inte haft ork d) har inte haft inspiration. e)f)g) en massa andra orsaker...   2. Jag har gjort en kupp idag. Jag bjöd mina barn på ...

Hur svårt ska det vara att umgås på ett nytt sätt? Bryta mönster, traditioner och vanor. Det här gillar du det här gillar jag, hur ska vi kunna mötas? Hur ska vi kunna hitta varandra? Helt plötsligt kändes avstånden milslånga.   Du och jag so...

Idag började dagen med en faktiskt rätt skön powerwalk bort till Almo för att träffa min kära vän Sara. Kylan bet rejält i kinderna idag men jag fick snabbt upp ångan. Vi slog föje och gick runt byn och babblade på som vanligt, det är så härligt att ...

Jag brukar ägna mig åt att gå igenom posten och alla tidningar jag inte hinner läsa på morgonen då jag äter frukost, mycket för att jag är ju ensam då och det känns liksom som en bra sysselsättning, då kan man oftast rensa bort en hel del gammalt brå...

Som jag tidigare skrivit så påverkar musiken mig väldigt mycket. Här om dagen hörde jag en låt som jag faktiskt hört sådär i bakgrunden tidigare men inte reflekterat så mycket över. Men nu när jag hörde den igen har den etsats sig fast och jag känner...