Dagen har varit hektisk, mycket att göra på en söndag.

framför allt är det kvällen barndans som tar mest tid.

Dansen blev lyckad men nog märks det att småttingarna inte har riktigt ork för dans nu, dom har fullt upp med vårpirr och spring. Längtar ut i solen, men nästa söndag är det dags för avslutning, känns skönt och lagom.

Jag och lillasyster tar ett beslut och packar väskorna och drar ner till vår sjuka mormor, känner att vi måste vara där.

Hela dagen har varit konstig. maken hader sovmorgon vilket innebär att jag sprungit upp och ner från sängenoch servat med välling, blöjbyte, TV-påslagning och klädbyte ända tills jag tröttnade på att inte få någon ro och helt enkelt gick upp.

Idag känns det som min medicin som jag tar förebyggande för migrän, har tagit helt snett. Hela förmiddagen givk i ett töcken och dimma, skittrött helt enkelt och super irriterad. Inte roligt för någon.

Fick sova en stund efter frukost, mannen och flickorna tog en cykeltur med vovven.

Vaknade av att Ärtan stod och vårlade Maaaaaaaaammmmmmmaaaaaa!!! nere i hallen, inget mjukt uppvaknande med andra ord, så resten av förmiddagen fortsatte i samma anda. 

Bakade chokladkladdmuffins till den stundande födelsedagen och sedan var det dags för lunch. 

Efter lunch ringde lillasyster och berättade att vår älskade mormor är väldigt dålig nu.

Hon har varit dålig länge, jag pratade med henne senast efter jul och saknar henne otroligt, hon är multisjuk sedan tidigare men nu är hon super dålig. Jag planerar för en resa ner om ca två veckor men nu verkar det som att hon inte orkar så länge. Känner mig helt förtvivlad.

Har ringt och förvarnat chefen, man vet ju aldrig om det blir en akututryckning.

Mormor för mig är inte den där snälla tanten som bjuder på godis och bara är glad, visst hon är lite så också, eller var åtminstonde. Mormor är den superkvinna som jag ser upp till otroligt mycket. Börjar kännas tomt i bröstet.