Vaknade efter en orolig natt, lika trött som innan jag la mig.

Dags leva vardagsliv igen. Ungarna kläddes, skjutsades till förskolan men på förskolan blev lilla Myran helt hysteriskt ledsen när jag skulle åka. Jag hade ju inte träffat henne på ett par dagar och den korta stunden på morgnonen vara nog alltför knapp. Hon pressade sig mot mig, klängde sig fast och var näst intill orubblig.

Jag tvingades tillslut lämna henne till fröken och vinka, gå till bilen med hennes förtvivlade rop bakom mig. Fy va det skar i hjärtat!

På jobbet flöt dagen på, jobbade enligt planen till kl 12.00

For hem för att hämta Myran, vi skulle vidare till Falun på läkarbesök.

Lillan blev så glad när jag kom, men var otroligt trött, han knappt sätta henne i bilstolen förrens hon sov.

Färden gick bra förutom att jag höll på att somna, trött, trött, trött

Efter att ha ätit upp en ask halstabletter och varit nära diket ett par gånger ringde jag maken i desperation. han höll mig vaken fram till Falun.

Läkarbesöket gick bra, verkar som Myran är frisk, lite krassligt vid förkylningar och så, men det får man stå ut med, hjärtat verkar vara ok, de blåa läpparna kommer kanske från nått annat. Doktorn skulle för säkerhetsskull konsultera hjärtdoktor och det känns ändå bra.

Väl hemma efter en lika dryg bilresa hem, var det bara att sätta igång med maten, klä på pyjamasar, fixa välling, bilobompa, tänder och nattning, sedan iväg till träningen.

Jag var ensam värd på friskis idag, men det var skönt att träna, stretchingen var hemsk, jobbig musik som får en att gråta.