Dagen började bra, vaknade upp i sängen hos moster tillsammans med lillasyster L. Vi var lite spända att se mormor, visste inte riktigt hur det skulle kännas att se den man älskar så mycket, bara ligga och vara så sjuk.

Inget var som jag föreställde mig, det var värre.

Mormor låg i sängen, oförmögen att kliva upp, bortdomnad och knappt vaken.

Vi mötte upp lillasyster J och gick tillsammans in till Mormor, ett fint ställe, ett hospice, en plats att dö på.

Men Mormor såg oss, hon sa till och med -mina gummor! Kändes svårt men ändå skönt att se att hon fanns kvar någonstans där inne i den förfallande kroppen.

Sen gick allt fort, hon blev sämre ju längre dagen led, beslutet togs att vi skulle stanna  hos henne över natten. Skönt att få prata med släktingar om fina minnen, skönt att få gråta miljoner tårar.