När miljoner tårar hade gråtits, mormor blev sämre och sämre, några små glimtar av vakenhet men annars mest vara ett stilla töcken.

Jag kände mig helt slut, kroppen tung och obekväm.

Vi stannade hos mormor under dagen, jag systrar och mor, sen kom den tidpunkten då vi ine längre kunde stanna, våra nära väntade på oss, vi behövdes på annat håll.

Ett stilla farväl, pussade mormor på pannan, på kinden, sa hur mycket jag älskade henne...

Vi åkte de 4 timmarna hemmåt igen, trött och slut, helt slut.

Dagen började bra, vaknade upp i sängen hos moster tillsammans med lillasyster L. Vi var lite spända att se mormor, visste inte riktigt hur det skulle kännas att se den man älskar så mycket, bara ligga och vara så sjuk.

Inget var som jag föreställde mig, det var värre.

Mormor låg i sängen, oförmögen att kliva upp, bortdomnad och knappt vaken.

Vi mötte upp lillasyster J och gick tillsammans in till Mormor, ett fint ställe, ett hospice, en plats att dö på.

Men Mormor såg oss, hon sa till och med -mina gummor! Kändes svårt men ändå skönt att se att hon fanns kvar någonstans där inne i den förfallande kroppen.

Sen gick allt fort, hon blev sämre ju längre dagen led, beslutet togs att vi skulle stanna  hos henne över natten. Skönt att få prata med släktingar om fina minnen, skönt att få gråta miljoner tårar.

Dagen har varit hektisk, mycket att göra på en söndag.

framför allt är det kvällen barndans som tar mest tid.

Dansen blev lyckad men nog märks det att småttingarna inte har riktigt ork för dans nu, dom har fullt upp med vårpirr och spring. Längtar ut i solen, men nästa söndag är det dags för avslutning, känns skönt och lagom.

Jag och lillasyster tar ett beslut och packar väskorna och drar ner till vår sjuka mormor, känner att vi måste vara där.

Hela dagen har varit konstig. maken hader sovmorgon vilket innebär att jag sprungit upp och ner från sängenoch servat med välling, blöjbyte, TV-påslagning och klädbyte ända tills jag tröttnade på att inte få någon ro och helt enkelt gick upp.

Idag känns det som min medicin som jag tar förebyggande för migrän, har tagit helt snett. Hela förmiddagen givk i ett töcken och dimma, skittrött helt enkelt och super irriterad. Inte roligt för någon.

Fick sova en stund efter frukost, mannen och flickorna tog en cykeltur med vovven.

Vaknade av att Ärtan stod och vårlade Maaaaaaaaammmmmmmaaaaaa!!! nere i hallen, inget mjukt uppvaknande med andra ord, så resten av förmiddagen fortsatte i samma anda. 

Bakade chokladkladdmuffins till den stundande födelsedagen och sedan var det dags för lunch. 

Efter lunch ringde lillasyster och berättade att vår älskade mormor är väldigt dålig nu.

Hon har varit dålig länge, jag pratade med henne senast efter jul och saknar henne otroligt, hon är multisjuk sedan tidigare men nu är hon super dålig. Jag planerar för en resa ner om ca två veckor men nu verkar det som att hon inte orkar så länge. Känner mig helt förtvivlad.

Har ringt och förvarnat chefen, man vet ju aldrig om det blir en akututryckning.

Mormor för mig är inte den där snälla tanten som bjuder på godis och bara är glad, visst hon är lite så också, eller var åtminstonde. Mormor är den superkvinna som jag ser upp till otroligt mycket. Börjar kännas tomt i bröstet.  

Riktigt skön dag idag med både lite ilska, tårar men också en hel del skratt och mys. Började med att jag , som egentligen skulle få en behövlig sovmorgon, fick gå upp med Ärtan och sätta på film. "Alfons och Milla". Sen hade ju mannen bestämt sig för att han skulle köra in ved på morgonen så han stcak ut vid sju, och det innebar ju i praktiken att jag också tvingades upp klockan sju. Inte så kul. var rätt sur på mannen när han kom in.

Men det lägger sig rätt fort, är ju inte känd för att vara långsint. Ärtan fick sen följa med papsen ut och åka traktor och fixa vedföråd tillsammans med Farfar och farbror, jag och Myran tog en lång promenad runt Almo med vovven, endast ett hundmöte, det räckte. Myran babblar på hej vilt numera, det roligaste att beskåda på denna promenad var vatten, vatten och vatten, varenda dike skulle kommenteras. :o)

Lagom till Llunchen dök svärmor upp, vi åt tillsammans och jag fick åter en massa beröm för maten. Hon ger en verkligen kickar. Drog sedan iväg till Röjeråsen för att gå på klädparty hos min kära syster och min fina systerdotter E.

Jag handlade förstås en del, kan inte låta bli, men till min stora lycka vann jag också ett hemligt plagg, undrar just vad det kan vara.

hemkomsten blev mysig, flickorna rusade i famnen och pussar och kramar av makaronochkorvkladdiga barn. Finns det något mer underbart! Hjärtat fylls på. Jag gjorde en god fiskrätt till mig och mannen, blev riktigt gott.

1 st fryst sejblock, skivas och läggs i ugnsfast, smort form, kryddas med salt och peppar och förlagas i 10 minuter i ugen 225 grader.

2 dl Vispgrädde vispas och i den fluffiga grädden blandas chilisås, salt, itaienska salladskryddor. Grädden klickas på fisken och in i ugnen i ca 15 minuter. 

Under tiden kokas ris och fixas sallad.

Ärtan somnade i puffen framför Bompa och Myran somnade i sängen glatt snackandes.

Resten av kvällen kommer tillbringas i soffan med mannen, popcorn, choklad och Robinson.