Min älskling gav mig en mjuk puff, en liten spark i ändan, över tröskeln, uppmuntrande ord för han just han vet att jag behöver det, det är min räddning å jag älskar honom för det. jag har varit ute och sprungit min första tur för året, å det var så skönt. Det har tagit sådan tid, det har varit så svårt, men jag känner att det är så rätt för även om själen är trasig, hålig och svag så är benen starka och fulla av spring. jag behöver detta. Jag höll på att kräkas när jag kom hem, det var jobbigt, det var svårt men jag sprang med ett leende på läpparna...

Äntligen har jag hittat ut, jag är på väg...