Ställde mig på vågen precis som förra lördagen och inser att jag rasat ner ett kilo till. jag är inte glad, jag fasar över att jag bara försvunnit. När jag står där naken på morgonen framför spegeln ser jag att det börjar bli hålrum där under revbensbågarna, där det förut varit rakt och långt innan dess varit bulligt. jag har alltid känt mig fin sådär på morgonen, när jag stått där framför spegeln osvullen, 10 kilo mer inga problem, till och med 15 kilo mer har varit helt ok. 

När jag började ta den här medicinen tänkte jag, å viktnedgång, det var ju ingen tråkig biverkan direkt. jag som ständigt och jämt får jobba med vikten tycker ju inte det är nått tråkigt, att gå ner lite i vikt menar jag.

När dom första kilona försvann var det skönt, det behövdes ett par kilos förlust, det gjorde ingenting, och jag kunde njuta lite, men efterhand började glädjen blandas med skräck, men fortarande har min knäppa hjärna en pervers förtjusning varje gång vågen visar ett hekto mindre, det ligger på nått vis i mina kvinliga gener att viktnedgång skall tas positivt, (ve och fasa) jag hoppas innerligt att mitt hårda arbete för att mina flickor aldrig skall behöva känna denna press, gör nytta.

Den jobbiga baksindan har ändå varit att jag inte har någon aptit, visst maten kan vara god, jag kan vara smått sugen men när jag väl börjar äta blir jag mätt på en gång, magen blir full på ingenting känns det som, jag är nästan aldrig hungrig och när jag väl är hungrig så blir jag så fort mätt så jag hinner knappt få i mig nått. Det är så tråkigt, jag som verkligen älskar mat! älskar att laga mat, älskar att frossa, älskar efterätter, älskar att planera middagar, har en passion för menyer, matprogram....å så detta!!!!

Jag vill inte skuldbelägga någon, tror alla som läser detta känner å jag skulle inte se det som ett problem, jag skulle vilja äta medicinen, för jag skulle behöva gå ner i vikt, eller jag skulle inte klaga om jag gick ner några kilo. men tyvärr är det inte så lätt. Biverkningarna är så många, priset jag får betala för att vara näst intill migränfri.

Jag tror att lösningen på viktproblemet är att jag börjar träna igen för då bygger jag muskler plus att jag blir naturligt hungrigare men så fort jag haft tillräckligt med ork för att börja träna har jag blivit sjuk. :o( Nu har jag ont i halsen igen...

Dags att börja prata med pappa Gud, jag har glömt honom....