Ställde mig på vågen precis som förra lördagen och inser att jag rasat ner ett kilo till. jag är inte glad, jag fasar över att jag bara försvunnit. När jag står där naken på morgonen framför spegeln ser jag att det börjar bli hålrum där under revbensbågarna, där det förut varit rakt och långt innan dess varit bulligt. jag har alltid känt mig fin sådär på morgonen, när jag stått där framför spegeln osvullen, 10 kilo mer inga problem, till och med 15 kilo mer har varit helt ok. 

När jag började ta den här medicinen tänkte jag, å viktnedgång, det var ju ingen tråkig biverkan direkt. jag som ständigt och jämt får jobba med vikten tycker ju inte det är nått tråkigt, att gå ner lite i vikt menar jag.

När dom första kilona försvann var det skönt, det behövdes ett par kilos förlust, det gjorde ingenting, och jag kunde njuta lite, men efterhand började glädjen blandas med skräck, men fortarande har min knäppa hjärna en pervers förtjusning varje gång vågen visar ett hekto mindre, det ligger på nått vis i mina kvinliga gener att viktnedgång skall tas positivt, (ve och fasa) jag hoppas innerligt att mitt hårda arbete för att mina flickor aldrig skall behöva känna denna press, gör nytta.

Den jobbiga baksindan har ändå varit att jag inte har någon aptit, visst maten kan vara god, jag kan vara smått sugen men när jag väl börjar äta blir jag mätt på en gång, magen blir full på ingenting känns det som, jag är nästan aldrig hungrig och när jag väl är hungrig så blir jag så fort mätt så jag hinner knappt få i mig nått. Det är så tråkigt, jag som verkligen älskar mat! älskar att laga mat, älskar att frossa, älskar efterätter, älskar att planera middagar, har en passion för menyer, matprogram....å så detta!!!!

Jag vill inte skuldbelägga någon, tror alla som läser detta känner å jag skulle inte se det som ett problem, jag skulle vilja äta medicinen, för jag skulle behöva gå ner i vikt, eller jag skulle inte klaga om jag gick ner några kilo. men tyvärr är det inte så lätt. Biverkningarna är så många, priset jag får betala för att vara näst intill migränfri.

Jag tror att lösningen på viktproblemet är att jag börjar träna igen för då bygger jag muskler plus att jag blir naturligt hungrigare men så fort jag haft tillräckligt med ork för att börja träna har jag blivit sjuk. :o( Nu har jag ont i halsen igen...

Dags att börja prata med pappa Gud, jag har glömt honom....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1. Jag har inte bloggat på en hel evighet och det beror nog på: a) har inte haft tid b) har inte haft lust c) har inte haft ork d) har inte haft inspiration. e)f)g) en massa andra orsaker...   2. Jag har gjort en kupp idag. Jag bjöd mina barn på ...

Hur svårt ska det vara att umgås på ett nytt sätt? Bryta mönster, traditioner och vanor. Det här gillar du det här gillar jag, hur ska vi kunna mötas? Hur ska vi kunna hitta varandra? Helt plötsligt kändes avstånden milslånga.   Du och jag so...

Idag började dagen med en faktiskt rätt skön powerwalk bort till Almo för att träffa min kära vän Sara. Kylan bet rejält i kinderna idag men jag fick snabbt upp ångan. Vi slog föje och gick runt byn och babblade på som vanligt, det är så härligt att ...

Jag brukar ägna mig åt att gå igenom posten och alla tidningar jag inte hinner läsa på morgonen då jag äter frukost, mycket för att jag är ju ensam då och det känns liksom som en bra sysselsättning, då kan man oftast rensa bort en hel del gammalt brå...

Som jag tidigare skrivit så påverkar musiken mig väldigt mycket. Här om dagen hörde jag en låt som jag faktiskt hört sådär i bakgrunden tidigare men inte reflekterat så mycket över. Men nu när jag hörde den igen har den etsats sig fast och jag känner...