Tänker ibland på hur otoligt roligt jag kan ha, just nu framför allt på mitt nya jobb. Där trivs jag bra och känner mig accepterad, sedd och ingen ifrågasätter och tittar ner eller för den delen, snett på en. Inget skitsnack utan hela tiden rak kommunikation.  Just nu så ber jag för att få fortsätta på detta jobb där jag känns värdefull, där det jag gör känns som en skillnad för människor omkring mig. Helt ärligt så just nu vill jag inte alls tillbaka, känns inte som att något drar mig tillbaka, inga uppgifter känns lockande, mina arbetskamrater känns trötta och totalt ointresserade av mig. När man då och då är upp på sitt ordinarie jobb blir man hejad på och man kanske får frågan hur det är, ska inte säga att alla är lika, det finns guldkorn, det gör det visst det, men de blir färre och färre. De bästa slutar eller är påväg, det är bara jag som ska tillbaka, ska tvingas in i fållan igen.

Just nu ber jag till Gud att få förlängt åtminstonde året ut, eller varför inte "hitta på" en liten tjänst åt lilla mig. Det vore något helt makalöst, då vore jag åtminstonde lugn för det. Då skulle något i mitt liv kännas helt tillfredsställande.