Han vaknade av att han hade svårt att få luft, han var snuvig igen. Det drog kallt från ventilen i väggen och han drog filten tätare om sig. Det var kallt nu, mycket kallare än för bara ett par dagar sedan. Hna snörvlade lite, torkade nbäsan med pyjamasärmen och försökte somna om.

Han vaknade plötsligt till av att dörren öppnades, det var den gamla damen som kom in med mat, lite mjölk och ett par limpmackor med ost. Hon såg att han åter var förkyld, såg först lite bekymrad ut, kände på hans panna och för en sekund tittade hon in i hans glansiga ögon, men sedan blev hon mer arg, muttrade något då hon gick ut ut rummet och låste dörren.

Han petade i sig maten, limpsmörgåsens hårda kanter skavde lite i halsen men han var hungrig så han kände det knappt. Klädde på sig sina byxor och den tröja den gamla damen lagt fram kvällen innan.  Han la sig på sängen igen, drog filten över huvudet och somnade, lätt febrig och oändligt trött.

Vad var det? Vad var det som lät? Ett ljud fick honom att vakna ur febern och sätta sig upp i sängen, men nu var det tyst. Nej det var inte tyst, något gnällde och pep från väggen. Han gick bort mot ventilen, försökte peta upp gallret lite och såg ljuset. Där inne hade han ägg, hans fina ägg gått sönder och ut ur den hade det kommit små små fågelungar. Rosa och fula låg som där och skrek, pep och trängdes så fort fågelmamman kom med något i näbben. Han log, kände hur det värmde och hettade i kroppen, men blev avbruten av en kraftig hostattack som fick fågelmamman att fly boet. Han gick mot sängen igen och lade sig, visste att den gamla damen skulle vara arg på honom ett tag, arg så länge han var sådär varm men det brukade gå över, då kunde han arbeta igen så den gamla damen blir glad.

Han somnade, den lilla prinsen sov, feberyr och trött, oändligt trött.