Dagen började tidigt, vi hade lämnat flickorna hos farmor redan kvällen innan för att göra allt så smidigt som möjligt, efter påklädning, frukost och lite packande kom vi iväg. Det kändes konstigt att jag var påväg till mormors begravning, svårt att fatta.

Vi stannade en bit innan vi var framme för att byta om till begravningskläderna.

Väl framme vid kyrkan träffade jag en mängd släktingar jag inte sett på länge, mina kusiner, morfar, mostrar mm. Kändes kul men konstigt.

Kyrkan var otroligt vacker och över kistan var ett vackert himmelsblått bårtäcke. Inte så mycket blommor bara en blomgrupp på golvet framför kistan och lite gullvivor i vaser i gången, precis som mormor hade önskat.

Inledningen var "Så skimrande var aldrig havet". Jag började gråta direkt, helt plötsligt släppte alla fördämningar och allt brast, min ena moster spelade Bachs "Air" på tvärflöjt, helt underbart vackert, sen var det en del psalme, det mesta var som i en dimma. När vi skulle ta farväl kändes det tungt men ändå på nått sätt skönt.

Efter begravningen träffades vi i en församlingsgård allihop, åt gott och fikade, kändes skönt att få träffa alla, få prata och skratta, lyssna på mormors favoritmusik. Det kändes verkligen som att mormor var där!

Vi åkte hem frammåt eftermiddagen, han förbi IKEA och ica maxi. Väl hemma hamnade vi i TV-soffan rätt snabbt, skönt att bara slappa.