Idag kändes det verkligen som att jag ville byta jobb. Jag trivs på ett sätt väldigt bra med jobbet och många av arbetskamraterna men kan ibland känna att jag är lite utanför. Inte utstött, tvärt om, jag går gärna själv lite utanför. Man känner att de övriga har hunnit med lite mer olika saker än jag och jag tror nog ändå att det vore bra för även mig att röra på mig lite. man behöver se annat, pröva annat. Jag lägger ut lite krokar här och var, även på jobbet vill säga. Gäller ju att visa att man vill och törs.

Nu är det ju så att jag inte på fullaste allvar ännu har något annat att gå till, vet egentligen inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Har man barn har man ett ansvar, ett försörjningsansvar och så länge min man inte har ett fast jobb så är det jag som står för tryggheten, så det dröjer innan jag letar efter nått annat. vad ska jag bli då? Någon klok som har något förslag?

Ibland funderar jag på om man inte skulle ta truck-körkort, ta jobb på ett lager, köra runt en massa kartonger och lyssna på böcker på Ipoden, rätt skönt att slippa bry sig, andra dagar känner jag verkligen hur viktigt jobb jag har, att jag fyller en viktig plats, har en viktig funktion men i nästa sekund känner man sig bara som en slasktratt.

När jag kom till jobbet i morse var hela journalsystemet ur funktion, How nice! en måndagmorgon utan tillgång till journaler, tidböcker, rubbet! Det blev förstås kalabalik, vart tror ni alla gick när inget fungerade? Jo dom gick in till oss såklart, det är ju vi som är spindlarna i detta vårdcentralsnät. vad skulle vi göra? Lugna? Skratta? Gråta?

Det slutade iallafall med att det löste sig, att funktionen kom tillbaka efter en kvart, så då så. Men då kan man ju bli lite lätt förbannad. Tydligen var det så att journalsystemet låg nere även i helgen, men såklart så var det ingen som rapporterade detta till någon i helgen, jag menar det krävs ju inte direkt ett geni för att inse att man måste rapportera in felet för att få det åtgärdat. Tydligen så fungerar det bättre för vissa, låt oss säga, "tanter" att bara åma sig över problemet.

Denne samma "tant" retade upp mig förra veckan också. Hon var här på middag hos grannen, när jag går förbi grannens altan ropar grannen till mig och denna person och säger - ser du att fåren är lösa! Vår andra granne har fårhus med en hel skrälldus med får och lamm som tydligen, lite väl ystra, hade smitit ur sin hage och var just runt hela vårt och grannens hus. Fortsättningsvis satt dessa "tanter" och beklagade sig över denna händelse, sa något i stil med - ja du ska se att trädgården kommer vara förstörd i morgon, uppäten bla bla bla. Jag frågade om någon hade ringt till fårfarmarn, men det hade dom såklart inte. Då gick jag in, bad min man ringa efter honom och fårfarmarn åkte givetvis direkt ner och fick in fåren.

Tänk va lätt att bara sitta och tjafsa, spy galla över personer, istället för att göra något åt saken. Hur svårt kan det vara!

Oj oj, verkar vara lite uppretad idag, men jag kan bli så makalöst irriterad på folks attityd, på folks brist på empati. Hur lätt vissa kan ha att gå den lätta vägen och inte hjälpa sin nästa.

Tänk på det, hur skulle du göra?