Idag blev hon två, min lilla lilla tjej. Konstigt det känns på nått vis, tiden går så fort. Hon väcktes i morse av sång och paket. Nyvaken och skakig sträckte hon upp sina små armar från sängen och blev upplyft. Buren in till dubbelsängen där hon plötsligen sprack upp i det mest otroliga leende. Hon pillade först lite försiktigt bort pappret från ett av paketen, storasyster fick hjälpa till med snöret. Sedan blev det fart, Makka Pakka blev en succe!

Flickorn har varit på förskolan idag och vi vuxna har jobbat, som vanligt, världen står inte stilla fast ens lilla Myra fyller två. Jag hann med lite snabbärenden innan jag hämtade flickorna. Vi åkte hem och strax efter oss kom min kära vän K med familj, söta goa flickor! Märtan och lilla F lekte så fint. Myran var lite splitrad, måste varit alla maränger. :o)

När gästerna åkt, försvann luften ur Myran, hon blev trött och lite ledsen. Förstår henne, jag är helt slut själv. Jag bar upp henne, sjöng för henne, natti natti till vovven, nallen säger gonatt, hjärtat också. Jag ville inte gå, ville pussa länge och stryka henne över ryggen, hon tittade på mig och sa - hej då mamma, det tog jag som ett tecken på att det var dags att gå.

Nu sitter jag här, efter talangjakt med rätt vinnare, efter Berg flyttar in och jag gråter ännu lite mer över hur snabbt tiden går. Jag hinner inte med.